Jag fattar inte varför jag har legat på latsidan hela
sommaren. Visst jag har varit ute och gått, sprungit och
småtränat men.. Det är ju när jag tränar som jag mår så !
Det är ju så här det ska vara, så här livet ska kännas.
Allt det negativa är borta och tankarna känns klara.
Endorfinerna rusar i kroppen, blodet pumpar, jag kan
inte sitta still.

Jag saknar känslan. Jag vet inte hur jag ska beskriva den.
När man slår upp ögonen innan väckarklockan piper.
Känslan av förväntan som sprider sig i kroppen.
Att dagen har nått att ge, och att den är värd att upplevas.
Att känna sig nöjd med dagen och däcka för att sova otroligt,
oavsett om dagen har varit underbar eller förjävlig. 

Just nu känns det som att jag har bomull i öronen. ♥