Sömnlös natt.
Långt under täcket, stirrandes upp i taket.
Plötsligt ser jag något svart, litet, framför ögonen.
Jag blinkar och tänker att att det är nattmörkret och
grustunga ögon som gör att jag börjar se konstiga fläckar.
Pricken dinglar lite hit och dit, jag blinkar, fortfarande
kvar. Minnen från när jag var liten far genom tankarna.
När mamma och pappa redan stoppat om mig och svaga
röster från tv kändes för långt borta. När mörkret kändes
väldigt skrämmande och fantasin tog över. Drömmande
kunde jag ligga i något som kändes som timmar och se
svävande föremål i det lilla rummet..

Inser plötsligt att pricken är riktig och bara
några centimeter ovanför mitt ansikte.
En rysning går genom kroppen, jag rullar
runt och fumlar efter lysknappen.

En gigantisk spindel hänger ner från taket.
Stor som ett hus virar den sig ner från en osynlig tråd.  
Jag grabbar i panik tag i närmsta bok och smashar
den mot väggen. Burr, rysning.

Jag kanske ska gå ner och tvätta bort den gröngula
fläcken och de små benen som fortfarande sitter
kvar på väggen? Stackars liten.. ♥